Blev utesluten ur vänskapskretsen – men varför slipper han konsekvenser för sina grova skämt?

Jag trodde att jag hade en trygg plats i min vänskapskrets, ett gäng jag känt sedan gymnasiet. Vi har alltid haft en rå jargong och delat grova skämt, något som var en del av dynamiken. Min roll har alltid varit att vara ”kallduschen”, den som ibland säger eller gör det där överdrivna som ingen annan vågar, och det har alltid varit accepterat – eller så trodde jag i alla fall.

För några veckor sedan skrev jag ett medvetet dumt och provocerande skämt i gruppchatten: ”Jag vill bli våldtäcksman.” Ja, jag vet hur det låter – det är ett otroligt korkat och olämpligt skämt. Men jag stavade det fel med flit för att poängen skulle vara att någon skulle reagera, kanske bli irriterad eller chockad, men också inse att det inte var menat på allvar. Det var mitt sätt att spela den rollen jag alltid haft i gruppen.

Men den här gången blev det annorlunda. En av killarna, Jonte, som är relativt ny i vår krets och inte gått med oss i gymnasiet, tog det hela väldigt seriöst. Han började ifrågasätta mig, och snart fick jag veta att flera andra i gruppen också tyckte att jag gått över gränsen.

Det som gör detta så smärtsamt är att samma personer som nu dömer mig har varit tysta när Jonte själv gjort skämt som varit ännu grövre. Han har sagt saker till mig som att jag borde ”ragga på småbarn” och uttryckt sig med saker som ”If she is nine, she’s fine” och till och med rasistiska skämt medan vi spelade Jackbox. Ingen skrattade då, inte ens jag. Men ingen tog heller upp det eller ställde honom till svars.

En tidigare incident visar också på gruppens inkonsekvens. Min nära vän Andrea, som är homosexuell, och jag brukade skoja med varandra om homofobi. Det var ett internt skämt mellan oss där han kunde skicka Pride-relaterade TikToks, och jag svarade med saker som: ”Jag tänker inte gå på Pride-paraden eftersom jag är homofob.” Andrea visste att det var på skämt och svarade ofta tillbaka med ännu roligare kommentarer. Resten av gruppen var medvetna om att detta var vår jargong och tog det inte på allvar – förutom Jonte. Han lade sig i och sa att han inte tyckte att skämten var roliga, trots att de inte handlade om honom. Andrea svarade då: ”Håll käften, vem bryr sig?”, och det hela var över.

Men den här gången tog Jonte plötsligt illa upp av mitt skämt om våldtäktsmannen. Han skrev en lång text om att han tyckte att det jag sa var äckligt och att jag inte längre var välkommen på hans fest. Jag accepterade det och svarade kort att vi kanske är för olika för att fortsätta vara vänner. Jag trodde att det skulle sluta där.

Sedan tog det ytterligare en vändning. Liam, en annan i gruppen, valde att stötta Jonte och sa att jag inte var välkommen på midsommarfirandet. Det var droppen för mig. Gruppen säger att de ”vill vara neutrala” och ”inte ta någons parti”, men i praktiken bjuder de bara in Jonte och har till och med skapat nya gruppchattar utan mig. Jag känner mig helt utfryst.

Det känns som att jag straffas hårdare än någon annan, trots att jag inte är ensam om att ha dragit gränsöverskridande skämt i den här gruppen. Jag vet att mitt skämt var fel, och jag kan ta ansvar för det. Men varför slipper Jonte undan när han gjort sig skyldig till saker som är minst lika illa, om inte värre?

Nu sitter jag här, ensam och förvirrad, och undrar om jag verkligen förtjänade detta. Är det så enkelt att någon som är nyare och som beter sig som ”gruppens polis” får sympatier, medan jag, som alltid varit ärlig med vem jag är, blir utfryst?

TL;DR: Jag skämtade olämpligt i en gruppchatt med gamla vänner, och det ledde till att jag blev utfryst. En relativt ny medlem i gruppen, Jonte, som själv gjort betydligt grövre skämt (pedofil- och rasistrelaterade), kritiserade mig, och flera andra tog hans parti. Trots att gruppen säger att de är ”neutrala” bjuder de bara in honom till fester och har skapat nya chattar utan mig. Jag känner mig orättvist behandlad och utfryst, trots att samma standard inte gäller för alla i gruppen.